Posts from the ‘HUS, HEM & TRÄDGÅRD -En arbisblogg’ Category

Bli en florist

När jag ändå är inne på ämnet skola och floristutbildningen…

Jag fick en fråga (hurraa! Jag fick en fråga!!!) om floristutbildning vid YA i Vasa, där jag studerar på läroavtal. Jag är kanske inte rätt person att svara på om det är krävande, svårt komma in, och om man hinner med familjen också, men jag tänker ändå försöka.

Att studera till florist är egentligen en fortbildning och det är helt klart en fördel att ha grundutbildningen i bakfickan. Grundutbildningen till trädgårdsmästare får man i samma skola, och det är en treårig utbildning som bara blir bättre och bättre med åren. När jag gick till trädgårdsmästare 2007-2010 var det första året ett gemensamt år där man fick prova på allt från binderier till att plocka tomater och gräva rabatter, numera är det bara första terminen som fungerar så, och sedan väljer man inriktning; blomster- och trädgårdshandel,  grönsektorn eller produktion. Och det är alltså det förstnämnda som jag själv har gått, och som är bra att ha i bakfickan.
Utbildningen går ganska mycket ut på växtkännedom av krukväxter, snittblommor, sommarblommor och snittgrönt, och det är inget man kommer undan, ska man jobba i branchen är det bara så att man måste kunna svenska, finska, eller åtminstone de vetenskapliga namnen på växterna. Men frukta icke, bara man kommer sig genom tenterna och åtminstone får godkänt så sedan när man börjar jobba så fastnar det nog.
När man inte pluggar växtkännedom så har man kundbetjäning, marknadsföring, binderi och gröninredning. Speciellt de tre första är viktiga när man ska jobba i blomaffär, så man vet hur man betjänar en kund, binder buketter och gör andra arrangmang, och till exempel skyltar. Nåja, hur som helst rekommenderar jag de här tre åren som grund om man vill bli florist och jobba i branchen.

Till det egentliga ämnet och frågan då. Utbildningen är 1,5 år lång, så det betyder att nästa gång utbildningen startar är hösten 2013, så tyvärr måste ni vänta en stund ännu innan ni kan ansöka (kanske läsa till trädgårdsmästare först?! hint hint). Sen är man i princip garanterad att slippa in till floristutbildningen om man är trädgårdsmästare, annars är det ansökningar och inträdesförhör som gäller. För oss som antingen jobbar i branchen, eller är trädgårdsmästare från förr så kan jag tänka mig att utbildningen inte känns så tung… men är man helt ny med binderier och sånt, så kan jag tro det är lite mer krävande och förstås mer att ta in, men det går! Vi har 3-4 st som inte hållit på med blommor tidigare, och nu när vi har gått 2-3 månader är de riktigt duktiga! Jag imponeras av hur snabbt de lärt sig, från att binda fem rosor i spiral, till att göra formallinjära buketter och arrangemang. Så, om man orkar med familj eller inte på kvällarna kan jag verkligen inte svara på. Det ÄR ju en ganska intensiv utbildning ändå, med några veckors närstudier (må-to) varvat med några veckors praktik (må-fre).

Man ska vara beredd på konstruktiv kritik.

Under de här 18 månaderna som utbildningen pågår så läser man många olika ämnen, och har flera olika lärdomsprov. Förstås har vi mycket binderi med olika tekniker, stilar och ändamål, men också textning (snabbstil och kalligrafi), marknadsföring och bokföring, gröninredning och växtkännedom. Alla delar är bra delar att kunna i branchen.

Tja, är det något mer ni vill veta om utbildningen?? Ni kan fråga här i en kommentar så svarar jag, så kan vi konversera på det sättet.

Int fö mytchi!!

När vi skulle svänga mot gamla vasa där vid neste i Smedsby imorse, så satt jag och hoppades att vi skulle få göra något roligt och givande idag. Jag kände mig så kreativ och lugn att jag ville lyckas med skoldagen, vilket för mig betyder att jag lyssnar på vad uppgiften är, och sedan inte gör några egna utsvävningar på binderiarbetet.

gjutjärnspannor och mässingsstakar

Evelina och jag hade bestämt att vi skulle gå på café idag när hon slutade skolan. Det som är pinsamt med vår lilla fina stad, är att det bara finns ett sunkigt café (om man inte räknar med st1 som är ännu sunkigare) där man kan ta sig en tekopp om man så vill. Förr har vi haft både Kyrktuppen och Topelica som båda två var extra mysiga och föll mig precis i smaken, speciellt kyrktuppen som fanns i ett gammalt trähus där man gick upp för trätrappor och öppnade en knarrande dörr. Där eldades det ständigt i kakelugnen för att hålla cafébesökarna varma, och lunchsoppan som serverades var ljuvlig i den gamla miljön. Jag blir så ledsen när sådana ställen försvinner, och kvar blir bara det där själlösa lillkungs med platblomsarrangemang på borden, från 90-talet. Plastblomsarrangemangen är visserligen anno 2011 och tillverkade av undertecknad, men det gör ju inte caféet mysigare på något vis.

Nå, vi drack varsin pissljum tekopp och gick sedan både till bokhandeln och loppiset. På loppiset roffade jag åt mig en gigantisk och tung gjutjärnsstekpanna för 6€, och det passade bra eftersom vi tidigare idag kontaterade att av de tre gjutjärnspannor vi har, håller den största på att börja rosta. Sen var jag också väldigt snabb att bestämma mig för att en ljusstake för 8€ skulle komma hem med mig också. Jag har länge velat ha precis en sån här, men den skulle gärna få vara vit istället… men nu har jag beslutsångest över om jag ska spraymåla den eller låta den vara så här mässingsfärgad. Förslag?

Ps. Jag vet inte varför Evelina ser ut som en hund i ansiktet på första bilden, jag lovar.

Kors i taket

Det blev en relativt intressant och rolig dag i skolan idag, som jag ju hade på känn. Jag hade turen på min sida när vi lottade ut vem som skulle göra vilken sorts gravdekorationer och fick som jag ville. När jag som andra man (jo, eller vi är ju bara kvinnfolk på floristlinjen) drog en papperslapp ur krukan satt jag och tänkte mycket innerligt:

Kors, kors, kors, kors…

Och det hjälpte. Jag en av två lappar som det stod ”kors” på. Jag kände helt enkelt för att göra ett kors idag, men mest eftersom jag aldrig tidigare gjort ett kors inom branchen.

En mycket koncentrerad Malin

Mitt eget arbete var jag ganska nöjd med, faktiskt… men det var inte Owe. Jag hade blandat tekniker och tydligen uppstod det en ”konflikt” mellan dem, som gjorde hela korset helt fel. Jag tyckte alltså inte riktigt samma sak, men eftersom jag är en målmedveten och framåtsträvande studerande lyssnade jag snällt på kritiken (som faktiskt var bra kritik och inte bara ”du har gjort fel”) och fick dessutom i läxa att läsa lite överkurs.

Så här såg det konfliktdrabbade korset ut

Blommiga mosstoppar och pensionsfonder

Man blir trött av att tillverka scendekorationer till byggmässan hela dagen… och då blev den inte riktigt färdig heller. Men ja, ni ser hur glada jag och Micka är iallafall över att ha kommit så här långt iallafall. Malin har lite fler bilder på sin blogg.

Dotski in action. Foto: Malin Bjon

Och som grädde på moset, alltså en tuff skoldag, så sätter vi en timme i bil och plussar på en timme hos banken för att säkra pensionen. Därför är det jag som hoppar i säng redan nu tillsammans med min bok.

God jul!

Jag vet inte ens om jag vågar erkänna det… eventuellt slutar ni läsa min blogg, börjar kasta hundskit på mig eller helt enkelt ringer till Roparnäs att de får komma och hämta mig. Jag sitter och lyssnar på julmusik. Jag vet att det är alldeles för tidigt med de två månader det ändå är kvar till julafton, men vet ni, jag är en julmänniska, vårt hus är ett julhus och i min fantasi kan jag återuppleva julstämningen om och om igen.

Att jag har julstämning redan nu skyller jag ganska långt på JonnaG som gjorde julreportaget här i söndags. Sedan dess har jag samlat på mig hela 3 julinspirerade tidningar, jag kan helt enkelt inte låta bli dem längre, och så skyller jag på att jag behöver inspirationen till jobbet, att jag förbereder mig inför min första jul inom branchen (tidigare har jag bara hoppat in). Men kanske det är så, om man ska jobba i denhär branchen och kunna åstadkomma julskyltningar och -planteringar redan innan lillajul, så behöver man förbereda sig redan i Oktober?!

Jag hoppas bara innerligt att jag hinner baka limpor, knäckebröd, lussekatter, koka knäck, kola, bounty, fastän jag jobbar den här julen.

Lövtäcket

Nu är blombänken nattad inför vintern… och nog är det tusen gånger mer praktiskt att bara räfsa de där armadis lönnlöven in i rabatten, istället för att samla upp dem och föra dem på en redan alldeles överfull kompost.

Malabarspenat

Nu har jag passat på att skörda bären från Malabarspenaten (Basella) som stått i köksfönstret hela sensommaren. Den har blommat färdigt för länge, länge sedan, och bären har också varit mogna en längre tid. Det var en såndär spontan grej att skörda just denna morgon, men ibland får man bara ta det där spontana som man får för sig.

Bären har jag satt i ett kaffefilter där de får torka innan jag sår dem till våren, har jag tänkt. Sedan får vi se hur de växer och hur de trivs utomhus i vårt klimat.

Peperomian i Norr

Jag gillar grönväxter, det skulle ni förstå om ni såg vårt hem. Tyvärr är 5 av våra 13 fönster mot norr, och alltså inget jättehuippu ställe för grönväxter, men fortsättningsvis vill jag ha något grönt i alla fönster. Dessutom är dessa norrfönster mot gatan, så vem som helst som går förbi kan kika in och se hur vi har det (nåja, där fick ni ju ett sätt att se hur vi bor… med det inte sagt att ni ska börja smyga runt och kika in), en annan orsak till att jag vill ha något i fönstren.

Lyckligtvis finns det växter som tar det här med solljus lite lättare, och till och med blommar i norrfönster. Den klassiska svärmorstungan (Sansevieria trifasciata) finns säkerligen i var och vartannat hem redan, och är allmänt känd för att klara norrfönster. Vill man förnya sig lite och ha något mer fylligt, är peperomia ett finfint alternativ.

En gång i tiden köpte jag två peperomia, en gav jag åt min mommo, och en behöll jag själv. Min mommo är den typen som vattnar, vattnar, VATTNAR sina växter i rädsla för att de ska torka ut och dö, och därmed dog också hennes peperomia ganska hastigt av överbevattning. Min peperomia fick inte regelbundet med vatten, torkade ut lite för mycket ibland och stod i norrfönster, och ni ser ju hur den ser ut! Den frodas och mår prima! Ja den till och med blommar lite diskret.

Blommorna ÄR anspråkslösa, men trots det är det ju ett tecken på att växten mår bra.

Den ostädade sanningen

Kanske man bara kunde dra ner persiennerna och låtsas som att det är jättejättemodernt att ha smutsiga fönster nu, att det liksom hör till den fransk-lantliga, shabby chic-stilen. Äh, vem försöker jag lura, det är visst inte modernt med spår av när katterna jagat flugor i fönstren, men vem bryr sig?! Det här är ändå i sovrummet, och där ska ingen annan än jag och Daniel vara, och när vi är där, är det mörkt och vi har persiennerna fördragna. Problem äro löst!

Och på tal om den ostädade sanningen (och det andra boktipset denhär veckan) så tycker jag ni ska läsa denhär boken, och gå med i facebookgruppen med samma namn.