Skip to content

Work in progress


Ännu en produktiv dag till ända, som ni kan se. Jag trodde då inte att vi skulle ha tillräckligt med stora stenar här på gården, för att få byggd en stenmur... men se där trodde jag fel! Jag tog Daniel till hjälp för att få lyft de allra största och tyngsta stenarna och kärrat dem till stenmuren, men sen grävde jag ner, lyfte och byggde på egen hand (nå, inte bokstavligen).



Den är faktiskt riktigt stadig, min stenmur, och helt "balanssäker" och testad för den saken också. Och när jag nu kom så här långt i projektet, kunde jag inte låta bli att plantera ner några perenner också.
Perennerna hittade jag i min egna rabatt, den som finns mot vägen, och som helt ska tas bort så småningom. Från höger är det några tulpaner av okänd färg, men de ser iallafall ut att vara dubbla! Sen en hel rad med astrantia major, stjärnflocka, en av mina favoriter, i både vitt, rosa och grön-rosa. Nästsist finns vilda smultronplantor hämtade från Kalapää i Vörå, där villan finns... och där allra längst bort nära den upp-och-nervända kastrullen (som skyddar damm-fontän-strömkällan från regn) finns den mörkrosa liljan Stargazer, den är viktig eftersom jag hade sådana i brudbuketten också, och så är den så otroligt fin!



Slitgöra

Hujedamej så många gånger jag har vaknat i natt och haft bortdomnade fingrar, händer eller armar... Så här är det alltid när jag har använt spaden i trägården och grävt som en galen hund (hundar gräver gropar, ni vet). Så jag tog en redig sovmorgon idag (igen) och nästintill tvingar mig själv att sitta inne och blogga lite innan jag tillåter mig själv att ta tag i den där spaden igen och leka hund. Tänk att man kan vara så tokig i trädgård att man måste behärska sig och sysselsätta sig med annat för att inte ta ut sig för mycket.



Hur som helst fick vi gjort väldigt mycket på utsidan igår. På dagen förbättrade jag jorden för vinrankan, sådde sallad och skolade om sommarrudbeckian, allt detta så länge Adam (min 6-åriga kusin) roade sig med pinnar, noshornsbaggar och att leka Sonic the hedgehog. Snäll som jag är grävde jag faktiskt genom hela hästskitshögen för att hitta skalbaggar åt Adde att ta med till förskolan, och den här gången hade vi turen på vår sida, och hittade både en hane med ett noshorn och en hona utan.



Daniel hämtade hem det tredje lasset matjord till potatislandet. Sammalagt har vi nu fyllt på med 4,5 kubik jord för att få våra egna potatisar i sommar. Jag stal lite jord från potatislandet också för att plantera ner paraplyalmen i det nya området mellan uthuset och huset (seriöst, vi måste hitta ett bättre namn på det där stället). När jag ändå var på gång satte jag ner Kalapismultronen och fyllde upp med jord så att vi nu skulle få någon sorts hum om hur det skulle börja se ut.




Den som känner mig på riktigt, vet att jag inte kan sluta bara så där. Jag kan inte hålla mig till att "bara" plantera ett träd och smultron. Nänä, då jag var färdig med almen satte jag igång med grusgången, och använde grästorvorna därifrån för att få höjd på min rabatt. Det är bara att slänga tuvorna upp och ner och hoppas att det förmultnar någon gång iallafall.

Vet ni, det är ganska upp och ner här på gården. Det har sina orsaker, och det är inte för att jag bara är den typen som påbörjar ett projekt, och ett till, och ett till.. Vi återanvänder. Vi återanvänder jord, grus, växter och stenar, och därför är allt huller om buller och halvfärdigt.


Vädret var fantastiskt igår på kvällen. Det blev inte det minsta kallt förrän runt 22 när solen gick ner, och då när det blev kallt, avslutade jag och gick in. Inte konstigt att jag hade svårt att avsluta projekten, och började gräva ner dammen. Så här i efterhand inser jag att det kanske hade varit enklast med en dammduk, men det förstod jag ju inte då förra sommaren när jag fick en damm till födelsedagen.



Det är sjukt hur djupt ner man måste gräva för att få ner den där plastbunken i backen. Jag fick gräva mig genom både jord, lera, sand och fyllnadsmaterial innan den satt där den skulle. Nu är det bara resten kvar.




Egentligen tycker jag att staden borde ersätta oss för allt arbete... vi underhåller ju ändå vattentornsbesökarna med vårt slitgöra ;)



If tomorrow never comes

Det var sjukt hur varmt och behagligt det har varit ikväll! Jag säger ikväll, för tidigare idag var det svinkallt när man försökte klä sig för varmt väder (jag skyller på fb och diverse bloggar jag läste innan jag gick ut idag).

Hela tre gånger idag har jag fått gå in och mäta blodsockret för att konstatera att det varit på lägre sidan och sedan äta något. Det är lite jobbigt, men det funkar.

Jag tänkte försöka somna en vettig tid ikväll, så därför får ni vänta på en trädgårdsuppdatering ända tills imorgon.

Tack o gonatt!



Låt mig presentera…

...min samling med trägårdshandskar. Eller några av dem iallafall. Det blir en hel del när man hittar ett par som känns ännu skönare på händerna, eller annars bara är jättefina. Sen är det ju bra med handskar för olika väder också...


Det här är sådana där handskar som man kan ha när man bara ska räfsa löv, eller göra något annat som inte är så skitigt. Båda paren från Nelson garden. De långskaftade är säkert bra i sommar när man vill rensa bort brännässlor eller plocka i taggiga buskar, och dessutom har de ett spänne runt handleden, så de hålls bra på handen. Annat är det med de blåprickiga, de hålls inte alls så bra, men för sånt där normalt påtas duger de gott.




Det här är handskarna för extrema väder... det vill säga regnigt, de gula gummihanskarna från wasasafe som håller händerna torra... och de alltför väl använda röda, fodrade, handskarna från K-rauta för kallt väder. Det är de senare handskarna jag använder mig av först på våren. 





Jag avslutar med favoriterna. De rödprickiga är också de från Nelson garden, och de fick jag på vår 1-åriga bröllopsdag förra året... det är inte bara därför de är favoriter, utan också för att de är sjukt bekväma på händerna och hålls där de ska hållas. De gröna tror jag att jag köpte på Kullas i Oravais, och de är nästan ännu bekvämare än de prickiga. De är så smidiga att man kan göra nästan vilket petigt arbete som helst i trädgården, skola om ömtåliga plantor och sånt.


Det här med att recensera trädgårdshandskar är ungefär som när mammabloggarna recenserar barnvagnar.



Kvällsolen har återvänt på riktigt


Energin och motivationen räckte inte riktigt till idag, så det var Daniel som gjorde grovjobbet, och jag lekte arbetsledare. Det är det här området mellan huset och uthuset som jag kämpar med och försöker få ordning på. Aronian och Almen vet jag var de ska placeras, och dammen likaså, och helheten vet jag på ett ungefär... men resten då? Hur jag ska få helheten att se bra ut har jag för tillfället ingen aning om.



Mjölkkärran släpade vi hem redan förra sommaren, men den har varit utan bräden så den har varit obrukbar. Idag var jag tvungen att fixa dit de där bräderna, om än mer preliminärt, för att kunna transportera perenner... Visserligen kör vi bara på fälgarna ännu, men det duger här hemma på gården.



Här tidigare i vår funderade vi på om Filip möjligen kunde vrida huset lite sedan när han bygger nytt... det eftersom det är först nu mot slutet av maj som vi har kvällssol hela kvällen. Innan hann solen gå för lågt och försvinna bakom hans minimala hus.. Så nu kan vi njuta på terrassen länge på kvällarna.

Imorgon ska det regna, och dessutom ska vi både på 2-årskalas och morsdagsmiddag. Så imorgon får både kropp och trädgård vila lite.

Gult är inte fult



Jag mötte så långa och fina tulpaner när jag kom hem från jobbet idag, att jag blev alldeles lyrisk och glömde nästan bort att jag hade lågt blodsocker. Gult, grönt och vitt är liksom färgernas färger. Mera gult åt folket! Tyvärr minns jag inte vad den här tulpanen heter, men fin är den ju, så då spelar det ingen större roll. Och längden på den är närmast fransk tulpan skulle jag säga.

Nu ska det tittas på ishockey innan trädgården får sitt. Daniel har hämtat nummer två av mååånga jordlass idag, och det lasset ska från släpvagnen till landet också.


Bortskämda lökar

Man ska nog inte skämma bort kroppen alltför mycket, och speciellt de där smaklökarna är kinkiga typer sen när man vill fuska lite en kväll. Vi har gjort egen "fransk potatis" en längre tid nu, helt enkelt klyftat potatis riktigt tunt, och haft i ugnen med olivolja, salt och peppar.... Ikväll var det ingen som orkade klyfta, så vi fuskade med oolannin franskisar i ugnen, och de smakade INGENTING.

En trädgårdsuppdatering

Och som avslutning på kvällens bloggmaraton ska ni trädgårdsintresserade naturligtvis också få er beskärda (Mwahah!) del av uppdateringen. Håll i er nu, för det går undan!


I går hade vi en sådan värmebölja att man blev allt svettig om man grävde för mycket på en gång. Tur i oturen hittade jag intressanta djur och fick lågt blodsocker nu som då, så att jag inte svettades ihjäl. Den här gamla badtermometern ligger på jorden i en av odlingslådorna, och med tanke på de här graderna så trivs säkert lavendeln och de andra örterna bra.


Det blev lite ommöblering när jag hade färdigt grävt ner honungsbärsbusken och tyckte det blev för tråkigt med busken och äppelträdet i samma raka linje... Äppelträdet fick flytta lite längre ut från staketet (det är ju faktiskt en fördel för själva trädet också sedan när det växer sig lite större) för att få lite djup också. Och under äppelträdet satte jag ner några snödroppar som jag fick av Daniela i tisdags.


Vi har haft det råddigt värre mellan huset och uthuset. Stubben har legat halvt uppgrävd eftersom vi inte riktigt vetat vad vi skulle ta oss till med den, eller vart vi skulle lägga den. Så notera bara hur det har sett ut i några dagar, så läser ni vidare och ser hur det ser ut nu.




Ser ni mina nya trädgårdsbyxor?! Jag provade ett par garden girl-byxor på stormässan och satte sedan in en beställning via secretgarden.fi. Så här i efterhand inser jag ju att jag borde ha tagit en storlek mindre, för nu får jag gå och dra upp dem hela tiden, men det är väl ändå bättre att de är större än alldeles för småa och obekväma (sedan när jag ätit för mycket glass). Jag gillar dem, och de är så bekväma att jobba i jämfört med tighta jeans... och så kan man lätt bära med sig sekatör, kniv, insulinpump och telefon utan att det stör.




Det är sällan jag figurerar på bloggen själv i samband med trädgårdsbestyren, eller överlag faktiskt... Det beror helt och hållet på att det är jag som är trädgårdsmästaren, och jag som är fotografen. Jag har inte alls tid att ha med mig systemkameran när jag donar i trädgården, men däremot har jag ofta telefonen i fickan, så det blir en och annan instagrambild.






Tidigare i vår satte jag en fiberduk över jordgubbslandet. Jag tänkte lite att det kanske minskar chansen för frost- och solskador... nu vet jag inte om det hjälpte särskilt mycket, men när jag tog bort duken fick jag se de finaste och frodigaste jordgubbsplantorna! Endast en liten stackare hade dött under vintern, men då var det en ättling från en av de befintliga plantorna också.



En ledig dag som idag tackar man inte nej till. Vi har blivit dåliga på att gå och sova i tid, så vi sover gärna länge de dagar vi kan -som i dag! Fördelen med att stiga upp sent, är att man kan äta en redig frukost och sedan tillbringa hela dagen utomhus, ända tills man blir hungrig. Vädret har varit perfekt för trädgårdsgöra också. Det har varit varmt, fuktigt och någon gång har det kommit ner ett skönt sommarregn. Vi är ju faktiskt inte så söta att vi smälter fastän det regnar, så vädret har då inte skrämt oss från utomhusvistelse idag heller. Och så mycket vi har fått gjort också!


Som jag försökte hinta om tidigare i inlägget så har vi fått bort den där vridna stocken idag. Hur  det gick till vet jag inte riktigt, det var Daniel som skötte den biten medan jag gjorde något annat. Vad det kommer att bli av det här området mellan huset och uthuset ska ni få se så fort jag har hunnit skissa lite. Så håll ut!



Bakom uthuset, ett område som vi brukar kalla "bakgården", har det hänt ganska mycket helt plötsligt. När jag planterade ut lite perenner ur en annan rabatt (en som ska försvinna) och städade upp lite runtom, plockade jag också ut stenar (sådana som vi grävt upp) ungefär där det kommer att bli grusgång någon gång.

Den där cementringen fanns här på gården när vi flyttade hit, och den har mest bara varit i vägen. Nu har den iallafall landat mitt på "grusgången" där den får fungera lite som rondell. Jag tänker mig en skylt också med pilar mot kompost, zengarden, bönlandet, potatislandet och hängmattan. Det finns någon i bloggvärlden som har en sån, men jag kommer i nuläget inte på vem det är.

Till vänster i bilden här ovanför ser ni en fläck där gräset är borta... det är min förvaring för hemlösa perenner, eller perenner som mellanlandar i väntan på en fast plats.



Ni ska veta att vi grävt upp massvis med mellanstora stenar här på gården, och vad gör man då med alla stenar som ligger i små högar både här och där?! Exempelvis kan man ju samla dem till ett stenparti/stenmur strax intill det nya trädgårdslandet på bakgården... Stenpartiet kommer antagligen att hamna i ganska jämnhöjd med trädgårdslandet sedan när vi fyller på med mer mylla, men det blir nog bra ändå



Allt det här på bakgården bara blev till i farten, så nu är jag ivrig att få fortsätta placera ut perenner och fixa. Och något jag tänkte på där jag grävde i min jord, är att om jag skulle kunna det här med trädgårdar, så skulle jag gärna planera åt andra också... Men nu är jag ju inte den sortens trädgårdsmästare, och kan egentligen ingenting om hur man planerar, planterar och så vidare. Det jag kan, har jag lärt mig det första trägårdsmästar-året eller från tidningar och trädgårdsprogram på tv. Men det mesta gör jag faktiskt bara för att jag vill, och om det sedan misslyckas, så är det bara att göra något annat, eller börja om.


Den sjuttonde maj, varje år.

Sedan 6 år tillbaka firar vi denna dag, för det var den dagen som vi "bestämde" att vi skulle vara tillsammans, Daniel och jag. Vi dejtade under ett par månader innan vi liksom vågade erkänna att vi tyckte om varandra så där som när man är kär. Jag glömmer aldrig det där som Daniel sa när vi satte oss i bilen vid Andra sjön. En mening som nog bara kan skrivas på dialekt, för att få den där riktiga känslan i den. 

-Jag hoppas do ha njuti åv singellivi ådentlit, fö do kåmber aldri meir ti få åppleva e!

Då för sex år sedan, 2006, var det onsdag, och jag skulle ha jobbat i glasskiosken om det inte hade varit för att jag fick en panikångestattack när jag kom dit på morgonen... Fast då visste jag ju inte att det var panikångest, utan att det bara var svindel från axlarna och nacken, så mamma skickade mig till en naprapat på dagen. Det var också den dagen som Daniel planterade skog i Vexala, och kom upp till centrum för att köpa glass av mig på dagen... Och jag tror det var då vi bestämde att vi skulle träffas på kvällen också.

Jag slänger in en bild från bröllopet 2010, det är ungefär senast det tagits en bild på oss båda tillsammans, som blev bra.
Två år senare, alltså 2008, slog vi till och förlovade oss, då också vid Andra sjön. Mamma och Mussi befann sig i Grekland, så de fick höra nyheten via sms och skålade för oss i ouzu... Vi bodde i Vasa, så när vi körde hem från Nykarleby tog vi kaffepaus i Årvas. Svärmor tänkte aldrig notera ringarna på våra finger utan vi fick upplysa henne om förlovningen. Från Årvas till Vasa är det ingen lång omväg via Kalapää, så vi körde där via och gladde mommo och moffa också.

Så här firade vi vår 6:e årsdag och vår 4:de förlovningsdag.




Vi grillade en fisk och klyftade potatis, hackade lite grönsaker och skålade i mjölk ur vernaglas. Voilá! Vi älskar varandra varje dag, så vi uppmärksammar inte förlovnings- och årsdagen mer än så här... Ja, jag fick ju faktiskt en plantering som Daniel hade panikshoppat ur självbetjäningen på mitt jobb... en plantering som jag själv har gjort, faktiskt. Men jag förväntade mig inget, så det blev en överraskning iallafall!

Och så brukar vi fira Winston den sjuttonde maj också. Vi firar den dagen eftersom han från början är sommarkatt på Replot och hittades på hösten under en villa, så ingen vet när han egentligen är född... men det borde vara någongång den här tiden på året. Så, Grattis Binstis på din 6 årsdag! Han fick en laxbit som present.





Stilstudie

Igår när det var så jättefint väder hade jag och en noshornsbagge, modell hona, ur gödselstacken från Socklot en fotoshoot.






Orginalstorleken på den här baggen är alltså närmare 4 centimeter (inte mellan ögonen.)

  • Arkiv

  • -->
    Papper.fi